17 juni 2014

I won't take the easy road

Hemma igen efter 10 dagars klostervistelse. Jag lovade ju er att berätta ALLT. Då visste jag inte att det skulle vara helt omöjligt att i text eller tal få er att förstå. Detta måste upplevas. Och om det är något jag önskar mer än något annat är att alla människor på denna planet får chansen att göra det. Hur ska människor hitta frigörelsen om man inte ens vet om att den finns? Vipassana är helt okommersiellt, kostar inte en enda spänn, bara de tio dagar man väljer att offra investera. Det sprids och finansieras av gåvor från de som gått kursen innan som känt så stor förändring och tacksamhet. Jag kan ärligt säga att ingen resa jag kommit hem ifrån har fått mig att känna sån frid och lycka som efter denna. Jag är så otroligt tacksam att fått vara med om detta. Min värld, så som jag sett den, har vänts upp och ned. Invanda tankemönster har bryts, både medvetna och omedvetna.

Det var av en ren slump som jag läste blogginlägget om Vipassana och blev så inspirerad och nyfiken. Nu är det min tur att sprida detta vidare. Pay it forward. Jag vill så ett frö inom dig nu, så du vet om att det finns. En dag släpper allt motstånd. Åk. Och lova dig själv att du stannar 10 dagar.

Det som gör oss olyckliga är universellt. Det är en naturlag som inte tar hänsyn till någon. Det är samma för oss alla. Det är inte så att jag var olycklig innan. Det var bara svårt för mig att acceptera det faktum att livet är ett enda kämpande. Jag ville lära mig konsten att leva.

För att hitta lyckan och göra den till en inre verklighet måste det upplevas och bearbetas praktiskt, i sinne och kropp. Inga självhjälpsböcker i världen hjälper. Att förstå intellektuellt gör dig inte fri. Därför ska jag inte gå in på detaljer. Det är inget hokuspokus. Meditationstekniken lärde mig vikten av att lösa upp sitt ego, förstå att allting ändras hela tiden; inget är för evigt. Det hjälper inte att klamra sig fast vid lycka lika lite som att syta för det jobbiga. Acceptera situationen som den är, inte hur man vill att den ska vara. Iaktta objektivt, utan att rubba sinnesjämvikten. Intellektuellt vet vi detta, men det var inte förrän jag fick sitta i 10 timmar om dagen i 10 dagar och använda mig av tekniken som jag förstod och kunde ta till mig detta på ett djupt plan ett verktyg som faktiskt ändrar det invanda beteendet. Man ser vad som händer om man inte accepterar detta, nämligen att det blir outhärdligt att sitta och meditera så länge. Likaså blir livet outhärdligt om man försöker leva utan att ta hänsyn till dessa naturlagar.

Den här låten har hela tiden spelat i mitt huvud. För det var så tufft, men ingenting skulle få mig att ge upp. Kosta vad det kosta vill, jag vill se sanningen.

My silver lining (I won't take the easy road) - First aid kit

Regret, remorse, hold on, oh no I've got to go
There’s no starting over, no new beginnings, time races on
And you've just gotta keep on keeping on
Gotta keep on going, looking straight out on the road
Can't worry 'bout what's behind you or what's coming for you further up the road
I try not to hold on to what is gone, I try to do right what is wrong
I try to keep on keeping on
Yeah I just keep on keeping on

I hear a voice calling
Calling out for me
These shackles I've made in an attempt to be free
Be it for reason, be it for love
I won't take the easy road

3 kommentarer :

  1. Häftigt! Välkommen hem!
    Hur är det att komma hem efter en sån här resa? Hur är det för din partner? Har han fått hem en ny kvinna eller bara en uppgraderad version ;) Hur känns det att lämna ett sånt ställe? SÅ nyfiken :)

    SvaraRadera
  2. Shit Anna vad du är cool. Jag är så imponerad att du gjorde det, och inspirerad av det du skriver om.
    Stor kram och glad midsommar!
    /Anna

    SvaraRadera
  3. Vad varm jag blir att detta inspirerar, tack för de fina kommentarerna! Eva, jag har inte frågat Mikael om han tycker att jag förändrats... men det tror jag han gör, eller kommer att göra när en tid har gått och mönstren syns tydligt, hur man reagerar på livets omständigheter. Att mitt sinne blivit uppgraderat, precis så! Att lämna området kändes otroligt-att se träden från andra sidan. Hur svårt det var att lyssna på P3, som jag annars älskar. Det var för stimmigt och gick bara för fort hahha! Både kroppen och sinnet kändes utränsade med nya förmågor att älska, känna och ta vara på livet ännu mer.

    SvaraRadera