4 oktober 2017

Se hur duktig jag är. Älska mig!

“A woman with a massive heart. As big as a hotel with endless rooms.” 
En mening. En metafor. Tittade på ett avsnitt av Babel och en intervju med den indiska författaren Arundhati Roy. Det var hennes ord om en av karaktärerna i boken. Den där träffsäkerheten, kreativiteten med ord. Frihet. Världen öppnas upp. Luftigt runt hjärtat. Inte som mig då jag sitter här och vill vara sådär fri och poetisk men det bara blir pretentiöst och ansträngt. Trångt, kan inte ens andas. Försöker skriva något smart och eftertänkvärt (är det ens ett ord?). Osäker på grammatiken och kritisk till varenda mening. Detta mönster av att vara duktig. Har börjat ett nytt jobb denna veckan och när jag messade om att jag vabbar idag drabbades jag av en tung känsla i bröstet. Av att göra min nya arbetsgivare besviken. Att inte hålla måttet. Varningssignalerna om att jag har en prestationsbaserad självkänsla fullkomligt regnade över mig. Så bara för att jag jobbar på detta duktighetsmönster dagligen betyder inte att det överfaller mig från sidan konstant. Samtidigt som jag blir trött på det blir jag också fascinerad av hur mycket nytt jag lär om mig själv och mina tankemönster. Det tar aldrig slut.  

Idag på morgonen på yogamattan. Fascinerad över motståndet att fortsätta yoga efter meditationen eftersom jag var sugen på frukost. Denna tid som jag annars bara drömmer om, att få stanna på mattan. Idag kunde jag det och då längtar jag bara efter att slänga mig i soffan, äta frukost, dricka kaffe och titta på något mysigt program som Babel. Dragningskraften i den direkta korttidsbelöningen jämfört med den långsiktiga varaktiga. Zooma ut, se den större bilden. Vart är jag på väg? Så jag kunde fånga min impuls som ville ta mig från yogamattan, ner i soffan. Och stanna kvar. Låta impulsen klinga av. Hungern skulle nog inte ta död på mig idag heller. Låta mig fullkomligt öppna upp för något större. 

Vem är du? Och varför är du här? Vad är viktigt? På riktigt?


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar